Vanlig text (Svartskrift)
Alla synskadade är inte blinda, många kan läsa. Generellt kan man säga att 13 punkters arial är ett bra val.


Taktil text
Många synskadade kan inte läsa punktskrift. Det är tex. människor som förlorat synen sent i livet, människor som har kvar viss syn (sk ”synrester”) och unga människor som vant sig vid tekniska hjälpmedel. För många av dessa är taktil text ett bra substitut.
Om informationen i texten ska finnas tillgänglig länge kan särskilda informationsskyltar beställas och då även kombineras med punktskrift. Detta är dyrt, så om det avser tillfällig verksamhet föreslår vi att man använder svällpapper.


Taktila siffror på tex. informationsskyltar
Om man har informationsskyltar i sin verksamhet kan man fästa taktila siffror (samt motsvarande punktskriftssiffror) på dessa. Siffrorna hänvisar då till numrerad information i punktskrifshäften eller till spår i en audioguide.
Taktila siffror kan köpas billigt på tex. butiker för hobbymaterial, men även beställas lite dyrare och ofta snyggare från specialfirmor.
Siffrorna ska ha en färg som utgör en kontrast mot dess bakgrund.
Så länge som siffrorna limmas väl och inte utsätts för skadegörelse kan de återanvändas länge.


Punktskrift (Braille)
Punktskrift behöver ca en och en halv (1,5) gånger svartskriftens yta. En text kräver alltså mer utrymme om den översätts i punktskrift.
Det är praktiskt att ringbinda punktskrift. Det är enklare att läsa om man kan vika upp texten i knät.
Långa texter är jobbiga att läsa med fingrarna. Om man har omfattande textmaterial i ett sammanhang och inte har audioguider, är det bra att lägga ut texterna på internet (gärna kopplat till QR-koder) så att synskadade kan läsa eller lyssna på dessa hemma med sina egna hjälpmedel.
Många synskadade kan inte läsa punktskrift och för flera av dessa är taktil text och ljudfiler ett bra substitut.


Utställningskartor
Utställningskartor för synskadade kan vara omfattande eller enkla, lite beroende på utställningen och övriga hjälpmedel. När utställningen TA PLATS! visades på Kulturhuset i Stockholm var audioguiderna och spåret i golvet så bra att kartorna inte behövdes.
Kartor som PDF-filer kan finnas på projektets hemsida så att synskadade och organisationer kan skriva ut dem hemma om de hade egna svällpapperbrännare.
Ibland har vi anlitat Annica Norberg för att göra bra kartor. I projekt utan budget har ibland kartorna gjorts av projektledningen med hjälp av en synskadad.


Information vid entrén
Har man en verksamhet som sträcker sig över en längre period kan man beställa en skylt med taktil text och punktskrift, annars kan man kombinera punktskrift med taktil text på svällpapper. Om entrén är bemannad kan personalen hjälpa till.
Förutom placering av tex. konst bör information innefatta toaletters placering, möjligheter att hänga av sig ytterkläder, särskilda egenskaper hos lokalen, vilka hjälpmedel som finns att tillgå, om det finns guidade visningar, om man föreslår en särskild väg genom utställningen och eventuellt var nödutgångarna finns.


Guidning
Vid projekt som Konsthall SE, TA PLATS! och Kännbart engagerade vi utställningsvärdar som helt saknar syn. Deras guidningar var uppskattade både av publiken, institutionerna och av deltagande konstnärer eftersom konsten presenterades utifrån ett sammanhang som man annars varit ovetandes om.
Värdarnas uppgift var även att testa framkomligheten i utställningarna och i lokalerna i allmänhet, liksom att vara ett bollplank när vi skrev texter och testade hemsidan.


Spår i golvet
För att synskadade ska hitta vägen med käpp (att ”käppa”) kan man dra ett spår genom lokalen. Den kan dras med en särskild tejp och finns i några olika färger för att man ska kunna skapa en kontrastverkan.
Tejpen bör dras konsekvent. I en utställning kan den tex. leda fram till informationsskylten vid varje verk.
Om tejpen förgrenar sig eller når fram till något, kan detta indikeras med korta tejpbitar som sätts på varje sida om förgreningen eller framför informationsskylten.
Tejpen bör hålla i många år, och kan kräva en noggrann rengöring av golvet när den tas bort då spår av lim kan finnas kvar.
En institution använde, i projektet Kännbart, tunna lister av trä som nubbades fast i parketten. Detta funderade också väl.


Audioguider
Information i audioguider bör i möjligaste mån vara numrerad och t.ex. relatera till en siffra vid ett verk. När ett spår spelas hör man samma information om verket som seende kan läsa sig till. Denna information kan kompletteras med syntolkningar och den information som finns vid entrén.
Ljudfilerna bör även finnas på projektens hemsidor för att man skulle kunna lyssna på dem hemma. Koppla gärna via QR-koder.


Svällpapper (taktil information)
Svällpapper är A4- eller A3-papper med en emulsion på ena sidan. När man skriver, ritar eller kopierar på denna sida och sedan för den genom en svällpapperbrännare, ”sväller” de delar av arket med grafit, vilket åstadkommer en relief.
Detta är en bra metod för att framställa tex. utställningskartor och tillfällig textinformation. Det är även en enkel och effektiv metod att engagera människor i workshops och för att inleda diskussioner om hur man delger och tar del av information.


Visningar och samtal
Även om man har god hörsel kan det vara svårt att höra visningar och samtal, särskilt om lokalerna är besvärliga eller om det finns ett bakgrundsljud. Använd den teknik som finns, jämt, utan att fråga om det finns hörselskadade i sammanhanget.
Information om vilka tekniska lösningar kan man få från Hjälpmedelsinstitutet.


Konst med ljudspår
Om konst innehåller ljudspår kan detta anges och beskrivas i informationen om verket. Även om hörselskadade inte kan uppfatta ljudet genom text, så påverkar det deras upplevelse av verket när de vet vad verket består av.
Om ljudspåret innehåller tal bör denna text finnas tillgänglig någonstans, annars är det ett verk som inte kan uppfattas av hörselskadade.